Ska villigt erkänna att jag inte är den som brukar hålla tillbaka, om det är något som jag upplever är enligt mig fel. Kan vara den som påpekar och tillrättavisa folk, detta kan dock upplevas som pinsamt av folk i min omgivning.
Är det pinsamt när man står och ser på hur folk ställer sig precis innan för dörren på spårvagnen, så att tjejen med barnvagnen kommer halvt på och ber folket att flytta sig längre in i vagnen. Dessutom när det finns gott om plats längre in.
Är det pinsamt att erbjuda sin sittplats när det kommer en gammal dam på kryckor som eventuellt skulle vilja sitta ner i tunnelbanan istället för att stå.
Jag är alltid aldrig helt perfekt jag heller, men jag försöker verkligen se mig omkring och uppfatta vad som händer runt omkring mig. Jag vet inte om den allmänna hyfsen minskar för varje generation.
Det jag ser som självklarheter, är i storstadens vimmel idioti där man ska först och främst se om sig själv. Har all värme och omtanke begränsat sig till sin egen familj och personer i sin umgängeskrets.
Det har hänt mer än en gång där jag har ropat in i en spårvagn att folk ska flytta längre in i vagnen.
Jag brukar erbjuda min sittplats på tunnelbanan, jag har dessutom erbjudit andras platser på tunnelbanan. Om/när jag har gjort dessa saker så har personer som varit i mitt följe känts sig generade.
För det ber jag om ursäkt, vill bara påpekar att jag gör det för att jag tycker att det är rätt.
Ska jag vara stolt över att försätta mina kamrater i pinsamma situationer så fort jag upplever att något inte är rätt, eller ska jag svälja stoltheten och knipa som de allra flesta gör.
Hur som helst något som jag är stolt över är min grymma sambo. Förutom att ha servat mig under IM Kalmar så har hon aldrig klagat på att jag varit borta under alla träningstimmar. Samt att jag reser en del i jobbet. När jag tidigare idag berätta att jag eventuellt kommer att vara i Frankrike under 5 veckor så sa hon bara kör på. Kanske är jag så olidlig att hon upplever det som en befrielse att få vara hemma ensam. Dock fick jag kravet att köket skulle vara färdigt innan avresa....... helt rättvist.
Min bättre hälfts prestationen är jag imponerad av. Efter gårdagens löppass på 19km så avslutade hon kvällen med en fin cykeltur på 35km. Vi hade hälsat på två andra grymt starka Iron(wo)man för lite fika. Tack för det Jessica och Erik! Så när jag satte mig i bilen så steg Louise upp på sin cykel. Hon cyklade så fort att hon höll på att klippa ett rådjur, då snacka vi mindre än en halvmeter mellan bambi och super Lollo. Undrar vem som blev mest rädd. Förutom cykel-, och löppass så öppnade Lollo veckan med att träna stenhårt och gjorde comeback på handbollsplanen, detta medans jag inte gjort något i träningsväg.
Något annat som jag är grymt stolt över är de få strån som man med ett förstoringsglas hjälp kan skönja på hakspetsen, så stubben är på g.
På g är även träning för min del börja krypa lite i kroppen och jag är grymt motiverad, dels att träna så att jag kan uppfylla mitt långsiktiga mål. Samt att stödja och följa Louise tjejklassiker utmaning.
Så till slut vill jag bara önska er en fortsatt trevlig semester.....för det ska jag ha.
Frid!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar