Improvisera

Idag hade jag planerat in två pass, ett lugnt cykelpass och ett simpass.
Tog och kittade cykeln och gav mig iväg, märkte att den där goda känslan av att ha grymt tryck i benen inte ville infinna sig riktigt.

Men det gjorde inget, fint väder på fina vägar där jag cyklat ett antal mil förut. Lustigt att man nästan kommer ihåg vart enda litet krön även om man inte har varit där på länge.
Efter nästan 4.5mil så kom jag fram till Olofström, byn där jag är uppväxt. Här höll jag på att krocka med en tjej på cykelbanan. Trafikkaoset finns inte bara i Stockholm, dock beror det nog på olika saker.

Cyklade upp till farsans jobb och hämtade Lollos bil. Sen blev det lunch hemma hos mor som gjort revben, alltid gott med mammas mat.

Eftermiddagen skulle jag simma hade jag tänkt, när jag väl kom till simhallen så visade sig att de redan hade stängt klockan 14. Då undrar jag givetvis, de flesta som har pengar som vill simma brukar jobba.

De som jobbar brukar göra det mellan 7-16. Hur tänker man då om man stänger sin verksamhet klockan 14? aja nödplan ett vilka alternativa simhallar finns det? Svar inga efter ett irriterat telefonsamtal till Lollo så visade sig att det går inte simma i bassäng i hela västra Blekinge. Härligt bra tänkt, inte för att Blekinge är jättestort men ändå, hallå!

Blev istället nödplan 2 styrketräning på det lokala gymmet, blev till att kitta upp sig med skor, shorts och tröja, och jag som behöver mer träningskläder.

Malde på med lite benstyrka och bål övningar, efter det har det blivit kvalitetstid med farsan, aldrig fel och jag märker att de man hälsar på nu när man är nere. Uppskattar besöket och det klart nästa gång kanske inte blir först framåt jul.

Jag nämnde tidigare att jag höll på att köra in i en annan helt levande människa.
Det var så att jag tänkte att jag inte skulle få några arga bilister efter mig, så jag trampar upp på cykel/gångbanan. Denna är ganska bred så då tänkte jag att ok går att ligga på en del ändå.

Efter ett tag så ser jag en tjej med gamnacke och blicken ner i mobilen som de flesta andra. Jag hojtar då till eftersom jag kommer i ganska hög fart, lägger mig till vänster för att passera. Tror ni inte att tjejen först blir förbannad och svär åt mig sen tar den mindre begåvade människan ett steg till vänster.

Detta medför en panik inbromsning utan dess like, och med lite tur så gick jag inte över styret.
Som tur väl var så skadades varken hon eller jag, men är det mer intressant med mobilen än vad man själv kan hamna i för trubbbel nja då kanske det är dags att tänka om.

Jag kommer ihåg när jag var liten, dels så kunde man bara ringa på hos kompisen eller så avtalade man en plats och tid. Vi har alltså skapat oss ett behov av att dels alltid vara nårbar, alltid kunna nå andra.

Tänker man efter så har vi byggt upp ett samhälle av skapat behov, och som dessutom är extremt sårbart. Vill knappt tänka tanken vad som händer om elen försvann i en vecka i Stockholm.
Allt var inte bättre förr, men mycket skulle nog varit bättre om utvecklingen gått lite långsammare.
Och här sitter jag och bloggar på en trådlös laptop uppkopplad via WiFi hm det gäller att anpassa sig.

Frid!