Hjältar och möten.

Helgen närmar sig med stormsteg och uppladdningen fortskrider som planerat.
Gårdagen bestod utav ett mindre trevligt fast givande cykelpass, därefter mötte jag upp Erik som är en trevlig och snabb klubbkamrat i Spif Triathlon för ett simpass. Tanken var att vi även skulle simma med Peter och Pelle från KSK Triathlon. Tyvärr hade de redan påbörjat innan vi var framme, dock var passet kanon. vi simmade i ett helt klart, kallt vatten längs en snorkel led som gav oss en häftig simning.

Peter såg riktigt stark ut och om vädret är på våran sida så blir jag förvånad om Peter inte smäller på med en tid en bra bit under 10H.  Erik var snabb som vanligt, Pelle visade att simformen är på topp.

Dagen avslutades att jag mötte en av de personer som har betytt mest för mig inom triathlonsporten.
Jag har mycket att tacka Mattias (och Anna) att jag håller på som jag gör med träning.
Ska ärligt säga att jag är imponerad över detta par, då de nyligen fick en lite söt flicka och samtidigt så kommer Tias på en fin 4:e plats i svenska cupen (dock fick han stryk av Jimmy). Ska tillägga att Anna även hon en grym triathlet/löpare är egenföretagare se här http://www.blekingeidrottshalsa.se så här snacka vi om tidsplanering.

Som sagt uppladdning är lika med mycket vila, det betyder att det finns en hel del tid över för att göra sånt som inte hinns med annars. Har idag träffat en nära vän och hans två busfrön till söner, sådär mycket vila blev det kanske inte och nu väntar ett lugnt löppass. Det känns riktigt skönt att kunna möta sina vänner efter ett antal dagar/år och allt är som normalt!

Har i alla fall fått en del timmar vila som har spenderats genom att kolla på SVTs serie En klassiker.
Detta ledde vidare till att kolla på en verklig hjälte http://www.youtube.com/watch?v=AZGFniZIb4U Givetvis så kan man inte annat än imponeras av proffsen och deras tider. Men jag kan inte låta bli att förundras över dessa människor som genomför lopp som en annan själv upplever som tufft. När man själv har gått i mål och vet att det är starka i personer som fortfarande håller på längs banan.

Tänk vilket psyke efter 17mil på cykel så längtar man efter att få springa, skulle jag hålla på och trampa två timmar till? NEJ!

På tal om hjältar så mötte jag en på tunnelbanan för någon vecka sedan. Jag var på väg hem från jobbet med lurarna i öronen, bakom hör jag en tjej börjar tjafsa och skäller ut ett gäng grabbar. Till slut kan jag inte låta bli att lägga mig i. Det visade sig att en av grabbarna hade suttit och spottat på golvet. Tjejen reagerade som en vettig person skulle ha gjort. Då bemöts hon med könsord med mera! Då blir hon  upprör med all rätt. Det hela sluta med att halva vagnen vänder sig emot grabbgänget.  All heder till tjejen som vågar säga ifrån.

I nästa inlägg får ni reda på varför jag skriver här.

Frid!