Radioskugga och kli på hakan.

Det har gått ett tag sen jag skrev något här på bloggen. Har inget att skylla på men det har bara inte blivit av. Nu är jag inne på femte och sista veckan här i Frankrike, ska bli skönt att komma hem till Sverige.

Dock önskar jag att vädret följer med hem, med 25++grader idag så ska man verkligen inte klaga. Som jag har förstått det så är det fint höstväder hemma som gäller. Dock är jag en sån som bara gillar sommar eller vinter inget i mellan tjafs.

Tyvärr så har jag inte haft någon cykel här nere, vilket har bjudit in till en del löpning. Tog mig en lite lättare löprunda tidigare i kväll. Tunga ben och varmt som bara den, kan beror att på jag inte har haft den där riktiga träningsdisciplinen. Men snart kommer jag hem och förhoppningsvis kan jag komma tillbaka in i vissa rutiner, ska bli skönt att börja cykla igen.

Min bättre hälft ogillar skarpt mina tappra försök att odla fram någon form utav skägg. Helgen som gått så var hon på ett välkommet besök här nere. En hel del mys men också en del utflykter hanns med. För att vara till lags så åkte rakapparaten fram. Nu ett par dagar efter så börjar det klia så gott om hakan, nu får det bli ett allvarligt försök, vilket betyder ingen rakning på ett bra tag! få se hur det mottas hemma...

Frid!

Girighet och kycklingben

Jaha då var man tillbaka i Aix efter en snabbhelg hemma i Sverige. För er som missat det så har det varit löparfest på Lidingö under helgen. Då både jag och min bättre hälft skulle springa under helgen så har jag inte hunnit med så mycket mer än det.

Vädret var enligt mig kanon och banan var fin. Det finns inga bortförklaringar man är inte bättre än vad man presterar. Men här kommer ett försök ändå:
1. Det är sent på säsongen.
2. Detta var ett impulslopp som jag inte har prioriterat.
3. Med en icke helt optimal uppladdning med fem timmar på resande fot kvällen innan, så fanns inte den riktiga taggningen där.

Sen tappade jag humöret på väg till Lidingö. Så läs nu alla föreningar som arrangerar alla roliga tävlingar.
1. Väx i den takten som ni själva klara av att hanterar.
2. Blir inte giriga, visst klirrade fint i föreningskassan, men om kvaliteten sjunker så blir det kanske inte så mycket klirr nästa år.
3. Se till att inte bara er del av arrangörmanget fungera, vet ni om att det finns begränsningar i till exempel möjligheten att ta sig till och från ert fantastiska race. Fundera ut alternativa transport möjligheter.
4. Om inget av ovanstående kan hanteras, se till att informera om ovanstående brister på plats.
5. Hur svårt kan det vara att beställa ett antal extra bajamajor, ska man behöva vara på plats 2.5h före start bara för att få möjligheten till att kunna klämma en j-vel ifred?

Sen har ju allt bara exploderat, första gången jag sprang Lidingöloppet var 2010. Då stod bussar och väntade på oss i Ropsten, och det var nästen fler representanter från MTR, SL och funktionärer på stationen än löpare.

Men nog med bitterhet, hur gick det då? Ja GICK gjorde det, då kycklingbenen gav upp efter 24km. Fram tills dess kändes allt bra hade en kanonrygg från start tills 24km. Sen kom krampkänningarna och mitt klena psyke gav upp, dock gav jag mig fan på att jag inte skulle behöva gå i Abborrebacken, vilket jag klarade. Så efter 2:43:00 så var jag i mål. Sen var det bara att pressa sig in på bussen tillbaka hem.

Vissa hade lite mer på spel och med det sagt så vill jag gratulera Carl-Fredrik till sin första klassiker, nu väntar jag spänt på när den första IM kommer.

På söndagen var det Lollos tur att springa, tyvärr var jag inte på plats utan på väg till Arlanda. Men det gick bra och hon sprang enligt rykten med lätta steg in i mål på 56min. Så nu har hon gjort halva tjejklassikern, du är så grym. Dags att börja tro på dig själv, då du är så mycket bättre än vad du tror!

Nej ska strecha jag har varit ute på en tung lugn postrace löprunda, skönt att springa i linne och shorts på kvällen i 20 graders värme. Hörde det var höst hemma.

Frid!

F*ck hösten.

Ja då resandet i Söndags tog ut sin rätt så uteblev den fortsatta resumén. Men vem bry sig om det, bara att kolla framåt och på sin höjd reflektera över dagens bravader.

Som sagt så befinner jag mig på resande fot, närmare bestämt i Aix-En-Provence. En liten trevlig stad ett par mil norr om Marseille. Det är något speciellt med Frankrike, kan inte riktigt sätta fingret på det. Men något som slår mig är att fransmännens fäbless till att försöka framstår så coola som möjligt, dock brukar dessa försök fallera och resultera i mitt tycke i ett lite småtöntigt beteende.

Något annat som jag lägger märke till är all kaos, men i detta kaos råder någon form utav ordning.
Ta bara trafiksituationen, även om störst går först så brukar jag sällan ser några trafikolyckor.
Något annat som är positivt är vädret, för er där hemma i Sverige kan jag rapportera att hösten verka avlägsen med svenska ögon sett. Med en temperatur på 25-30 grader idag och molnfritt så hade jag inte helt fel när jag packade ner shortsen i väskan.

Idag har jag även hunnit med lite simning vilket innebär obligatoriskt på med seedos och badmössa. Förutom att det var lite väl varmt i vattnet så kändes det helt ok. Som det ser ut nu så kommer jag vara cykellös här nere. Så tanken är att jag ska försöka fokusera lite på löpningen samt simningen.

Men tanken finns att hyra en cykel och dra upp i bergen en helg framöver. Men just nu lägger jag som sagt fokus på löpningen och med bara ett par dagar kvar innan Lidingöloppet så väntar ett härligt backpass i morgon. Så nu får det bli sängen hoppas bara att jag kan somna då någon i grannhuset har bestämt sig för att köra en ganska högljud tanpura konsert!

Frid!  

Fort, fortare, borta

Tiden bara flyger förbi när man har roligt, det var över en vecka sen jag skrev något och det har rullat på som bara den. Hade tänkt spola tillbaka bandet och skriva av mig veckans händelser.

Vi börjar resumén förra fredagen, kvällen bjöd på ett riktigt trevligt simpass efter det fortsatte vi träningen på löwenbrau för lite after swim. Trevligt att umgås med sina klubbkompisar utan att vara ikädd sim-/träningskläder. Dock berör nästan alla diskussioner tider, träning och nya mål.

Kanske inte så konstigt, nån gång under kvällen beslutades även om nya gemensamma mål, får återkomma till det senare då inget är helt klart.

Helgen som följde gick i tävlingens tecken. Min bättre hälft sprang halvmaran på en riktigt fin tid!

På Söndagen var det bara på det igen, då vi var ett trevligt gäng från klubben som cyklade Roslagshösten. Även här imponerade Lollo som inte har varit ute på cykeln så mycket i år.

Efter en del fikapauser så rullade vi på tid under tre timmar vilket för oss är en bra tid.

Efter en tripp till Linköping för min del så, var jag tillbaka i Stockholm och sprang ett tufft intervallpass med Running Sweden på onsdagskvällen. Tyvärr så hade helgen satt sina spår och Lollo var tvungen att bryta på grund utav en inflammation i fotleden, och vi som ska springa på Lidingö nästa helg. För min del var det riktigt tungt, långa möten samt sena kvällar hade satt sina spår dessutom kom jag direkt till träningen efter två timmar i bil.

Tillbaka till nuet, och jag sitter efter en lugn helg på Arlanda på väg till lite varmare klimat.

Återkommer senare i kväll för att återuppta resumén.

Dags att borda. 

Frid!

    

Något på G

Ja snart är arbetsveckan slut och helgen står runt hörnet. Hösten börjar att närmar sig så smått och det blir färre och färre tävlingar. Men i helgen blir det full fart, i morgon ska jag vara ute längs Stockholms gator då halvmaran skall genomföras utav min bättre hälft, klubbkompisar samt ett antal tusen andra starka löpare.

På Söndag väntar sista lv cykelloppet för året då Roslagshösten ska genomföras. För er som inte hade tänkt trampa runt Roslagshösten, så kan jag rekommendera ett annat cykel event, nämligen Ice ride. En manifestation mot borrning i Arkits.

Det fanns planer på att köra en Spif klunga runt de ca 13milen på Söndag, då cyklingen inte är i fokus så tackade jag nej till detta, ska köra en lite korta runda tillsammans med Lollo. Där vi framförallt hade tänkt att fokusera på fikastoppen.

Nej ska försöka få i mig lite frulle nu sen blir det att försöka ta sig till jobbet.

Frid!

Nu börjar vardagen sätta sig och min lilla hjärna har börjat inse att det är dags att komma in i rutinerna igen. Därför tillbringades kvällen med ett 20-tal spifare springandes upp och ner i Vanadislunden. Det var alltså backintervaller + 500m sprintlopp som running sweden bjöd på ikväll.

Tänk vad mycket roligare saker och ting blir när man gör det tillsammans med andra likasinnade människor. Även om det är skönt att dra ut helt själv på cykeln en söndagsmorgon så uppskattar jag träning tillsammans med andra. Det finns ju alltid någon som är lite starkare än en själv och sen har man ju alltid någon som man vill "vinna" över.

Vinnarskallen tog mig först uppför sista backen, sen blev det tufft efter första 500 fick jag håll sen var det bara att försöka ta sig in i mål resterande sprintar.

Efter passet så var det bara att försöka ta sig hem på cykel, tur att man hade trevligt sällskap.
Dock var jag tvungen att lämna tjejerna på västerbron då jag tog chansen att även få en "backe" på cykeln. Väntade in sällskapet på väg nerför för att sedan tacka för kvällen.

Väl hemma har jag typ gått i en slags halvkoma, så nu är det dags att dra ner gardinen och tackar för idag!

Frid!

Morgonkoma och drömmar

Ja tanken var ju att jag skulle få in ett simpass i morse, men då kroppen och knoppen fortfarande har semester så blev det 40 minuter extra i sängen istället. Jag är ingen morgonpigg person och uppskattar alla extra minuter i sängen, dock får jag lida för det senare under dagen.

Kom hem efter jobbet och var riktigt trött tänk vad en resa i tunnelbanan kan göra, jag säckade ihop och tog mig en vilostund med svtplay på paddan. Då jag "missade" morgonsimningen så fick jag möblera om lite i schemat. Kvällens cykelpass blev ett roligt simpass på Kronobergsbadet.

Jag la mig trogen i mellersta banan med bästa Bea som sällskap, förutom att hon är en riktigt grym triathlet så sprider hon grymt mycket glädje kring sig. Kunde inte sluta att avundsjukt snegla lite på den snabba banan bredvid. Roger och kompani hade fått fin besök av en riktigt snabb tjej, då Amanda Bohlin simmade med oss spifare ikväll. Roligt att få se att hon inte bara kan springa, vilket hon har bevisat flertalet gånger under cupen och triathlonsäsongen. När/hur blir man så snabb som snabbsimmarna?

Kom hem och satte mig vid datorn, läste Lelle Mobergs race rapport från Ö till Ö, trevlig läsning.
Halkade in på IM hemsida och började fundera kring nästa år. Klart är att A-racet blir Kalmar för fjärde året i rad, men kunde inte sluta tänka på om det kanske går att eventuellt köra ett till lopp.
Vi får se hur det blir med den saken. Nu blir det i alla fall sängen igen för att förhoppningsvis slippa morgonkoman i morgon.

Frid!

In i hetluften

Ja då sitter man här i soffan efter en dag med full fart från början. Tänkte att jag skulle få lite gratisträning genom att cykla till jobbet så.

För er som inte har cyklat i Stockholm under rusning så kan jag bara säga: var glada för det.
Det är verkligen djungelns lag som råder, och när det enda folk fokusera på att ta sig till jobbet fortast möjligast ja då är det störst cykla först på cykelbanan som gäller.

Tur att jag har mina Mcgyver tricks när det väl hettar till, kan avslöja ett av dom: följ trafikreglerna.
Att det inte händer fler olyckor ska vi nog vara glada för. Som cyklist så är man ganska utsatt i trafiken.

När man lägger en hel del tid på cykeln och får vara med om en del, så förstår jag varför cyklister har dåligt rykte bland bilister i stan. Ibland har jag verkligen lust att säga till cyklister i min omgivning att det är INTE ok, att cykla mot rött!

Men när samhället dömer en som konstig om man skulle sticka ut från mängden så försöker jag hålla mig. Även om jag vanligtvis inte har några problem med att säga ifrån.

Vi hade som sagt besök nerifrån i helgen, på väg från spårvagnen efter ett besök på Gröna Lund så är det ett par bröder som bråkar. Varpå den ena sparkar den andra och tappar balansen. Detta leder till att han ramlar mot barnvagnen som finns i vårt sällskap. Han som är far till barnet i vagnen tar tag i pojkens arm och säger helt enkelt ifrån.

Om jag hade gjort det samma sak så vet jag en som hade blivit generad, varför blir det pinsamt om man ställer till en scen bara för att man tar en sak i försvar?

Aja för att få rensa mina tankar så sprang jag ett ganska skönt löppass i kväll.
Tog ett tag att få liv i benen men när väl jag skulle börja jogga ner så kom den sköna känslan att bara kunna mata på....dock lite försent för det. Hade i alla fall hunnit köra lite hårdare under huvudpasset.

Som det känns nu så blir Lidingöloppet en tuff utmaning då jag inte har så mycket kräm i benen uppför, men vi får ser hur det slutar. Hoppas att jag kan putsa min tid.

Vill även meddela att den lilla tendens till stubb numera är bort rakad.
Blir ett nytt försök senare under året....slutspelet är ju snart.

Frid!

Jobba Jobba Jobba

Nu är det dags att vakna ur semesterkoman och så här kvällen innan man kommer tillbaka till verkligheten fundera jag på vad man har åstadkommit under semestern detta år.

Det har inte blivit så mycket och det är väl kanske meningen med semestern, att inte göra något bara vara utan några planer utan att man tar dagen som den kommer. Givetvis får man anpassa sig lite efter andra men med facit i hand så har det varit en skön semester.

Som sagt dags att vakna och som ni har märkt så har jag inte varit speciellt aktiv här heller så det är nya tag som gäller. Så vad har jag gjort sista helgen innan jobbstressen tar sin fart?
Louise bror med familj har varit på besök, så det har varit väldigt lugnt med träning, dock full fart med en sjövild busunge.

Har hunnit med höstens första trainerpass ikväll lite små sega ben. Nu ska det bli skönt att komma in i den vardagliga rutinen och framförallt träningscyklerna.

För att boosta motivationen så spenderades eftermiddagen åt att kolla när Lisa Nordén skulle utmana om världsmästartiteln på medeldistans i Las Vegas, vilken grym fart dom har.

Nej dags att sova lite och hälsa jobbveckan välkommen!

Frid?

Improvisera

Idag hade jag planerat in två pass, ett lugnt cykelpass och ett simpass.
Tog och kittade cykeln och gav mig iväg, märkte att den där goda känslan av att ha grymt tryck i benen inte ville infinna sig riktigt.

Men det gjorde inget, fint väder på fina vägar där jag cyklat ett antal mil förut. Lustigt att man nästan kommer ihåg vart enda litet krön även om man inte har varit där på länge.
Efter nästan 4.5mil så kom jag fram till Olofström, byn där jag är uppväxt. Här höll jag på att krocka med en tjej på cykelbanan. Trafikkaoset finns inte bara i Stockholm, dock beror det nog på olika saker.

Cyklade upp till farsans jobb och hämtade Lollos bil. Sen blev det lunch hemma hos mor som gjort revben, alltid gott med mammas mat.

Eftermiddagen skulle jag simma hade jag tänkt, när jag väl kom till simhallen så visade sig att de redan hade stängt klockan 14. Då undrar jag givetvis, de flesta som har pengar som vill simma brukar jobba.

De som jobbar brukar göra det mellan 7-16. Hur tänker man då om man stänger sin verksamhet klockan 14? aja nödplan ett vilka alternativa simhallar finns det? Svar inga efter ett irriterat telefonsamtal till Lollo så visade sig att det går inte simma i bassäng i hela västra Blekinge. Härligt bra tänkt, inte för att Blekinge är jättestort men ändå, hallå!

Blev istället nödplan 2 styrketräning på det lokala gymmet, blev till att kitta upp sig med skor, shorts och tröja, och jag som behöver mer träningskläder.

Malde på med lite benstyrka och bål övningar, efter det har det blivit kvalitetstid med farsan, aldrig fel och jag märker att de man hälsar på nu när man är nere. Uppskattar besöket och det klart nästa gång kanske inte blir först framåt jul.

Jag nämnde tidigare att jag höll på att köra in i en annan helt levande människa.
Det var så att jag tänkte att jag inte skulle få några arga bilister efter mig, så jag trampar upp på cykel/gångbanan. Denna är ganska bred så då tänkte jag att ok går att ligga på en del ändå.

Efter ett tag så ser jag en tjej med gamnacke och blicken ner i mobilen som de flesta andra. Jag hojtar då till eftersom jag kommer i ganska hög fart, lägger mig till vänster för att passera. Tror ni inte att tjejen först blir förbannad och svär åt mig sen tar den mindre begåvade människan ett steg till vänster.

Detta medför en panik inbromsning utan dess like, och med lite tur så gick jag inte över styret.
Som tur väl var så skadades varken hon eller jag, men är det mer intressant med mobilen än vad man själv kan hamna i för trubbbel nja då kanske det är dags att tänka om.

Jag kommer ihåg när jag var liten, dels så kunde man bara ringa på hos kompisen eller så avtalade man en plats och tid. Vi har alltså skapat oss ett behov av att dels alltid vara nårbar, alltid kunna nå andra.

Tänker man efter så har vi byggt upp ett samhälle av skapat behov, och som dessutom är extremt sårbart. Vill knappt tänka tanken vad som händer om elen försvann i en vecka i Stockholm.
Allt var inte bättre förr, men mycket skulle nog varit bättre om utvecklingen gått lite långsammare.
Och här sitter jag och bloggar på en trådlös laptop uppkopplad via WiFi hm det gäller att anpassa sig.

Frid!

Disciplin, problem och tonårsdrömmar

Alla har vi våra problem, hur vi brottas och tas med våra inre demoner kan skilja markant.
För mig har motion och träning varit en välbehövlig ventil i vardagsstressen, under senare år har detta ersatts av en ganska disciplinerad träning där ventilerna har ersatts med rutiner. Kan känna en njutning när det brinner i benen, under ett cykelpass i någon uppförsbacke. När man omvandlar sin frustration mot ren energi som ska ut i någon form utav arbete på cykeln eller löpintervall.

Den drivkraft och irritation som jag upplever efter ett missat pass, kan lätt omvandlas tillbaka till frustration vilket resultera i sura miner både från mig och till slut även personer  i min omgivning.
Finns otaliga sätt att få utlopp och frigöra denna energi. Jag misstänker att det suget jag upplever är likt det en missbrukare känner, dock i en moderatare form.


En händelserik helg passerat, många har kört sitt första triathlon i Stockholm.
Andra har bara kollat på, jag tillhör den senare kategorin. Kan inte sluta att tänka på när man kollar på diverse idrottstävlingar på tv, så får man inte helt korrekt uppfattning om hur snabbt det egentligen går.

Ta till exempel Stockholm marathon, oftast så följer man tätgruppen. När man tänker efter så snittar de runt 20km/h och då springer dom, en hel del har svårt att snittade den hastigheten med cykel på samma sträcka. När man ser eliten köra ITU Stockholm så kan man bara ana hur mycket tid dessa triathleter lägger ner på träning, som resulterar i en fart en annan bara kan drömma om. Tänk även vilken självdisciplin de måste ha för att köra stenhård träning dag in dag ut, vecka in vecka ut, år efter år.

När jag sitter här och skriver så har motivationen i och för sig för varit på topp att dra igång träningen. Dock har inte disciplinen funnits där, och vissa pass har bytts mot tid i soffan eller sängen.


Nu får det dock vara slut på detta dags att ta tag i det här, ska ju springa lidingöloppet om ett par veckor, och flera starka träningskompisar och vänner ska köra Ö till Ö.
Nu kan jag inget annat än längta ut på cykeln för ett harmonipass eller varför inte simma OW (open water) med ett par goda vänner eller intervaller med det bästa Spif/Running Sweden gänget.



Kan heller inte sluta att tänka på alla dessa semiproffs/motionärer som även de lägger ner ett antal timmar i veckan på träning, och uppnår grymma resultat. Hur skev är inte idrottsvärlden när hockeyspelare i division 1 kan lyfta en lön på 20-30 tusen i jämförelse mot idrottskvinnor och män som tävlar på en betydligt högre nivå och plöjer ner betydligt mer tränings timmar än allsvenska en fotbollsspelare. Som på sin höjd får klubbkläder, kanske cykelsponsring och någon timme av sin arbetsgivare.


Nu till en liten reflektion över en av helgens bravader. I Lördags åt jag, min bättre hälft och hennes syster samt hennes sambo middag. Efter måltiden tänkte vi runda av kvällen på en lokal krog/nattklubb innan hemfärd. Ska tillägga att sena kvällar på puben är lika sällsynt som isbjörnar på Gotland.

Vilket fall som helst efter bara några minuter så minns jag själv hur det var för en ca 10 år sen.
Man tog de första stapplande stegen in i vuxen/krogvärlden med en självbild som den största alfahanen i flocken. På jakt, alltid jakt dock alltid resulterande i kebabkön med en beställning på extra allt.

Man kunde liksom känna förväntningarna i luften. Jag finner det ganska intressant/roande att iakttar personer och hur deras beteende förändras i grupp, samt hur de sakta blir lite osäkrare ensamma.
Alla dessa drömmar om att hitta sin rätta, som slås sönder i en fylla och ångest.

Tänk om man kunde vara arton år igen, och få chansen att bättra på en framtida triathlonkarriär.
Tackar även att man endast deltog som observant under kvällens festligheter.

Frid!

Vila

Kan man få för mycket vila? Försökte springa ett lugnt pass för någon dag sen.
Märkte ganska omgående att benen inte ville springa, nu känner jag bara att jag behöver aktivera mig på något sätt, då energinivån är på topp. Detta tack vare bra mat och mycket vila.

Nu när man vilar från träning så får man en del tid över till annat, bland annat så har jag upptäckt hur mycket smörja de visar på tv. Men en ljusglimt idag var sändningen från ITU tävlingen från Stockholm.

Hade vi varit i Stockholm så hade jag varit med som funktionär. När man själv inte deltar så brukar jag ställa upp som funktionär. Dessa alla volontärer som gör alla tävlingar till en grym upplevelse för just dig, kan man nog aldrig tacka för mycket.

Tänkte ge mig på ett litet cykelpass i morgon vi får väl se hur det går med den saken.
Nu blir det lite fotboll och middag med min bättre hälft och hennes syster.

Frid!

Trötta ben under dagens löppass, hade inget tryck alls och pulsen stack iväg vid minsta lilla motlut. Annars känns kroppen betydligt piggare än vad den har gjort tidigare år.

Är full gång med att planera nästa års upplägg samt skissa lite på hur jag kan utvecklas och ta nästa steg. I år har det utvecklingen stagnerats lite grann då jag inte har haft samma möjlighet till samma träningsmängd. Det var bara i princip de två sista månaderna innan tävlingen som jag kunde följa planen något sånär.

Måste få in syftet ända ner på enskilt pass, vad vill jag uppnå med passet. Sen ska ju resten av alla bitar i livspusslet falla på plats. Ska som jag nämnt tidigare försöka att stötta min sambos tjejklassiker satsning så mycket jag kan.

Det är många som håller på att förbereda sig på sitt första triathlon då nordens största triathlon evenmang snart kickar igång i Stockholm. Roligt att både världseliten som den vanlige motionären kan deltaga i detta. Hoppas ni alla får en grymt race och en upplevelse som får er att fortsätta med triathlon.

Det är roligt att när den idrott man själv håller på med är hipp och inne. Det går ju alltid trender och i Stockholm är det väldigt uppenbart. Hoppas bara att denna triathlon hysteri och crossfit mani smittar av sig på vår framtid. Tyvärr så finns det inte så många triathlonlopp inriktade mot barn och ungdom i tävlingskalendern. Detta är ju verkligen inkörsporten till sporten. För dom barn och ungdomar som inte elitsatsar mot något triathlongymnasium och inte har testat något lopp så är det lätt att det aldrig blir av.

Vad jag vet så finns det inte en enda triathlonförening i landet med särskilda barn/ungdoms träningar.
Är det mening att en idrott endast ska vara till för vuxna, jag tycker inte det. Men hur löser man den här problematiken? Alla de simklubbar som får fram duktiga simmare ska man helt enkelt "sno" barnen eller kan man på något sätt samverka. Finns det risk att toppnivån sjunker i de båda sporterna?

Vilket som, så vill jag göra lite smygreklam som är lämplig för barn och ungdomar. Den anordnas av min gamla klubb, Karlshamn simklubb triathlon. information om tävlingen finns här: http://www3.idrottonline.se/KarlshamnsSK-Triathlon/Tavlingar/KSK-TriTavling2013/

Men skyndar er innan alla vuxna tar alla startplatser. Har även ryktats om att tävlingen får besök från rikstäckande television, vilket är roligt om det slår in.

Frid

Kom igång och integritet

Då var det dags att börjar komma igång efter nästan en hel vilovecka. Dock så har det varit full fart på andra sätt. Barnpassning samt andra upptåg har gjort att man har varit i rörelse hela tiden.

Idag var det dags för det första passet post IM Kalmar, det blev ett lugnt simpass på 40min.
Detta avverkades i Väggabadets 50meters bassäng. Roligt och se ungdomarna i KSK träna.
Det är en uppenbarelse att bli ifrån simmad av en finnig fjortis, först då får man förståelse hur mycket tekniken verkligen betyder. I morgon väntar ett nytt simpass och sen ska jag försöka få igång benen genom ett litet löppass.

Motivationen börjar så smått komma tillbaka vilket är rekord tidigt enligt mig själv.

En tanke som jag har haft inom mig ett tag, som jag även har diskuterat tidvis flitigt med min bättre hälft är integriteten på nätet.

Jag som skriver det här har själv gjort ett aktivt val att delge mina tankar. Dock är jag väldigt skeptisk till att lägga ut bilder på diverse sociala nätverk och framförallt bilder på personer som varken har valet eller förståelsen för hur detta kan påverka dom senare i livet.

Om jag skulle eventuellt bli far någon gång i framtiden så skulle jag vara väldigt restriktiv vad gällande att lägga ut bilder på barnet, innan hen skulle kunna ta ett sådant beslut själv. Det är ju inte helt ovanligt att man ser bilder på ens bekantas ungar, eller är det bara jag som är så gammaldags i tanken.

Om jag nödvändigtvis vill se en bebis går det inte då att fråga efter en bild eller kanske ännu bättre åka och hälsa på barnet live, men vad vet jag.....

Frid!

Pinsam och stolt

Ska villigt erkänna att jag inte är den som brukar hålla tillbaka, om det är något som jag upplever är enligt mig fel. Kan vara den som påpekar och tillrättavisa folk, detta kan dock upplevas som pinsamt av folk i min omgivning.

Är det pinsamt när man står och ser på hur folk ställer sig precis innan för dörren på spårvagnen, så att tjejen med barnvagnen kommer halvt på och ber folket att flytta sig längre in i vagnen. Dessutom när det finns gott om plats längre in.

Är det pinsamt att erbjuda sin sittplats när det kommer en gammal dam på kryckor som eventuellt skulle vilja sitta ner i tunnelbanan istället för att stå.

Jag är alltid aldrig helt perfekt jag heller, men jag försöker verkligen se mig omkring och uppfatta vad som händer runt omkring mig. Jag vet inte om den allmänna hyfsen minskar för varje generation.

Det jag ser som självklarheter, är i storstadens vimmel idioti där man ska först och främst se om sig själv. Har all värme och omtanke begränsat sig till sin egen familj och personer i sin umgängeskrets.

Det har hänt mer än en gång där jag har ropat in i en spårvagn att folk ska flytta längre in i vagnen.
Jag brukar erbjuda min sittplats på tunnelbanan, jag har dessutom erbjudit andras platser på tunnelbanan. Om/när jag har gjort dessa saker så har personer som varit i mitt följe känts sig generade.

För det ber jag om ursäkt, vill bara påpekar att jag gör det för att jag tycker att det är rätt.

Ska jag vara stolt över att försätta mina kamrater i pinsamma situationer så fort jag upplever att något inte är rätt, eller ska jag svälja stoltheten och knipa som de allra flesta gör.

Hur som helst något som jag är stolt över är min grymma sambo. Förutom att ha servat mig under IM Kalmar så har hon aldrig klagat på att jag varit borta under alla träningstimmar. Samt att jag reser en del i jobbet. När jag tidigare idag berätta att jag eventuellt kommer att vara i Frankrike under 5 veckor så sa hon bara kör på. Kanske är jag så olidlig att hon upplever det som en befrielse att få vara hemma ensam. Dock fick jag kravet att köket skulle vara färdigt innan avresa....... helt rättvist.

Min bättre hälfts prestationen är jag imponerad av. Efter gårdagens löppass på 19km så avslutade hon kvällen med en fin cykeltur på  35km. Vi hade hälsat på två andra grymt starka Iron(wo)man för lite fika. Tack för det Jessica och Erik! Så när jag satte mig i bilen så steg Louise upp på sin cykel. Hon cyklade så fort att hon höll på att klippa ett rådjur, då snacka vi mindre än en halvmeter mellan bambi och super Lollo. Undrar vem som blev mest rädd. Förutom cykel-, och löppass så öppnade Lollo veckan med att träna stenhårt och gjorde comeback på handbollsplanen, detta medans jag inte gjort något i träningsväg.

Något annat som jag är grymt stolt över är de få strån som man med ett förstoringsglas hjälp kan skönja på hakspetsen, så stubben är på g.

På g är även träning för min del börja krypa lite i kroppen och jag är grymt motiverad, dels att träna så att jag kan uppfylla mitt långsiktiga mål. Samt att stödja och följa Louise tjejklassiker utmaning.

Så till slut vill jag bara önska er en fortsatt trevlig semester.....för det ska jag ha.

Frid!

  

Inuti mitt huvud och en Ironman

Det är ett par dagar sen jag skrev något, har inte haft fokus på bloggen den sista tiden.
Som jag nämnde i förra inlägget så kommer här en enkel förklaring till varför jag skriver här.
Jag har i stort sett levt ensam i hela mitt vuxna liv, det/den enda jag har behövt bry mig om är just endast mig själv. För nästan två års sen så träffade jag min sambo. Tyvärr så har jag inte tänkt på att det jag gör påverkar nu en till (underbar) människa. Min bättre hälft tyckte att detta kunde vara ett bra sätt att få ur mig allt som jag har i huvudet, så jag gör ett försök. Jag hoppas att ni uppskatta det som skrivs och kanske väcker en del tankar hos er. Som sagt så har jag haft fokus mot IM Kalmar den sista veckan istället för bloggen. Jag kommer inte att skriva någon detaljerad race rapport här. Dock lite saker runt racet samt en del minnen från racet.

I år blev det förvisso ett tidsmässigt sämre resultat än förra året, inte mycket att snacka om. Dock så har evenemanget utvecklats enormt, hade hoppats att min egen kapacitet tagit lika stort kliv. Att springa på Kalmars gator med en fantastisk publik, är en upplevelse jag kommer att bära med mig mot mitt långsiktiga mål. Tyvärr så fick inte alla som startade, den upplevelsen att gå i mål i ett inferno av publikstöd, musik och all den energi som finns i Kalmar.

Detta är nog ett av de största minusen på årets lopp, för att få ett officiellt resultat krävs att man har klarat loppet under en viss tid. Den sista timmen under loppet kallas för heros hour med all rätt. Där ska av tradition dam och herr vinnarna ta emot de sista kvarvarande deltagarna på banan. Även många av deltagarna som gått i mål tidigare under dagen brukar vara på plats för att visa sitt stöd till de sista i loppet.

Vi stannade kvar hela heros hour och fick se vad vi trodde den sista kvarvarande deltagaren på banan, Louise ville även ha något i magen efter en lång dag utmed banan för att serva mig (kan inte tacka och beskriva den tacksamhet som jag känner) på väg tillbaka till boendet så passerade vi 40km skylten efter ett tag så fick vi se en person med nummerlapp runt midjan och stapplande steg. Han hade lite mer än två km kvar till det som hade varit mål för oss.

Det jag hade upplevt i målområdet var vid den tidpunkten en arbetsplats där man var i full gång och riva den samma, ingen publik, ingen musik och inget officiellt resultat. Kan enkelt erkänna att jag kände en viss skam men framförallt en stor beundran för denna kämpe. Dagen efter fick vi reda på att han sprungit varenda meter och kommit "i mål"

Alla som har genomfört en ironman har gjort en otrolig bedrift, men jag kan inte sluta beundra de som går i mål under och efter heros hour. Det är verkligen dom som står för den extrema viljestyrkan och de verkliga bedrifterna.

Får verkligen tacka för detta årets lopp, alla träningskompisar, supportrar samt organisationen runt IM Kalmar. Jag hann även få en high five från kusin Linda som med familj var ute och hejjade. Alltid roligt var väldigt längesen jag träffade Linda och er andra kusiner. Få ta och hälsa på er!

Vill dock framföra det största tacket till min familj, och min sambo!

Frid!

Hjältar och möten.

Helgen närmar sig med stormsteg och uppladdningen fortskrider som planerat.
Gårdagen bestod utav ett mindre trevligt fast givande cykelpass, därefter mötte jag upp Erik som är en trevlig och snabb klubbkamrat i Spif Triathlon för ett simpass. Tanken var att vi även skulle simma med Peter och Pelle från KSK Triathlon. Tyvärr hade de redan påbörjat innan vi var framme, dock var passet kanon. vi simmade i ett helt klart, kallt vatten längs en snorkel led som gav oss en häftig simning.

Peter såg riktigt stark ut och om vädret är på våran sida så blir jag förvånad om Peter inte smäller på med en tid en bra bit under 10H.  Erik var snabb som vanligt, Pelle visade att simformen är på topp.

Dagen avslutades att jag mötte en av de personer som har betytt mest för mig inom triathlonsporten.
Jag har mycket att tacka Mattias (och Anna) att jag håller på som jag gör med träning.
Ska ärligt säga att jag är imponerad över detta par, då de nyligen fick en lite söt flicka och samtidigt så kommer Tias på en fin 4:e plats i svenska cupen (dock fick han stryk av Jimmy). Ska tillägga att Anna även hon en grym triathlet/löpare är egenföretagare se här http://www.blekingeidrottshalsa.se så här snacka vi om tidsplanering.

Som sagt uppladdning är lika med mycket vila, det betyder att det finns en hel del tid över för att göra sånt som inte hinns med annars. Har idag träffat en nära vän och hans två busfrön till söner, sådär mycket vila blev det kanske inte och nu väntar ett lugnt löppass. Det känns riktigt skönt att kunna möta sina vänner efter ett antal dagar/år och allt är som normalt!

Har i alla fall fått en del timmar vila som har spenderats genom att kolla på SVTs serie En klassiker.
Detta ledde vidare till att kolla på en verklig hjälte http://www.youtube.com/watch?v=AZGFniZIb4U Givetvis så kan man inte annat än imponeras av proffsen och deras tider. Men jag kan inte låta bli att förundras över dessa människor som genomför lopp som en annan själv upplever som tufft. När man själv har gått i mål och vet att det är starka i personer som fortfarande håller på längs banan.

Tänk vilket psyke efter 17mil på cykel så längtar man efter att få springa, skulle jag hålla på och trampa två timmar till? NEJ!

På tal om hjältar så mötte jag en på tunnelbanan för någon vecka sedan. Jag var på väg hem från jobbet med lurarna i öronen, bakom hör jag en tjej börjar tjafsa och skäller ut ett gäng grabbar. Till slut kan jag inte låta bli att lägga mig i. Det visade sig att en av grabbarna hade suttit och spottat på golvet. Tjejen reagerade som en vettig person skulle ha gjort. Då bemöts hon med könsord med mera! Då blir hon  upprör med all rätt. Det hela sluta med att halva vagnen vänder sig emot grabbgänget.  All heder till tjejen som vågar säga ifrån.

I nästa inlägg får ni reda på varför jag skriver här.

Frid!

Inspiration och motivation

Första morgonen hos föräldrarna, märkligt hur snabbt man kommer in att vara "hemma".
Sovmorgon plus gröt som smakade fin fint. Sen stod ett lättare cykelpass på schemat vilket avverkades med blandade sinnesstämningar.

Hur kan man som komun marknadsföra att man är en cykelort som ska satsa på miljön, när man inte underhåller sina cykelbanor. Liknande situation har jag varit med om i Stockholm.
Tänk när man har varit ute ett par timmar och vill hem, man tar cykelbanan skyltat mot Stockholm sen när man är i något (o)trevligt villakvarter så försvinner både skyltar och cykelbanor..
Har man dessutom aldrig varit i området tidigare så kan man lägga en hel del tid att försöka komma hem. Är man envis som en annan med, så kan man ju inte vända och cykla samma väg tillbaka.

Åter till dagens cykelpass, blåste som sagt en del dock var det uppehåll när jag rullade igång.
Skönt att få röra på benen efter en lång dag i bil. Tänkte att jag skulle vilja ha en flack runda så det blev att cykla på en gammal banvall. Dock var denna i ett tvivelaktigt skick med tjälskador och fallna träd.

Jag började bli lite irriterad över det hela, när även himlen öppnade sig började jag bli mer än sur.
Detta kan vara något av det bästa motivationskickar jag kan få, då jag försöker få ut frustrationen genom att sätta mer tryck på pedalerna. När jag dessutom upptäckte att cykeln hade skakat sönder mitt flaskställ då fick pulszoner och lugnt pass ställas åt sidan.... här ska j-vla trampas!

Väl hemma efter ett antal svordomar över allt och alla så känns det helt ok nu.
Ska försöka att ladda om till kvällens simpass.

När jag är nere i botten och harvar så hoppas jag, att det är fler än jag som har tänkt varför gör jag det här?

Förutom att  bli upprörd och kanalisera energin till träningsnytta så blir i alla fall jag inspirerad av personer som visar upp resultat som en annan bara kan drömma om. När man läser om klubbkamrater gamla som nya som genom hårt arbete är med och slåss i toppen i diverse lopp,  gör det att jag själv masar mig ut på diverse träningspass. När man även få umgås med likasinnade trevliga människor kan även de värsta pass bli riktigt bra.

Nåja dags för lite mat och reservdels jakt.

Frid!

Första veckan eller sista?

Då var det premiär.

Har tagit mig ner till mina hemmatrakter i Blekinge för att njuta av min första semestervecka.
Det är lite halvskönt att tacka för sig när ens kollegor kämpar för att ta sig ur semesterkoman.
Hur njuter ni av er semester? För min del blir det vila, mat, allmänt häng med nära och kära samt en liten tävling i form utav Ironman Kalmar.  Så nu är jag alltså inne på i sista veckan innan start.

Det börjar märkas att det är något på gång,  jag sover inte allt för bra. Dessutom har jag börjat drömma om loppet. Sista veckan betyder som sagt mycket mat, vila men även en del lättare träning.

Så snart går jag in i min lilla bubbla, dock kan det vara som så att när jag väl är där kan jag vara ganska otrevlig mot andra i min närhet enligt utsagor från bättre vetande. Så jag passar redan nu på att be om ursäkt för mitt eventuella otrevliga beteende.

Något som jag dock vill ha en ursäkt för är alla vägarbeten, varför ska man spärra av en del utav vägen ett antal veckor innan själva arbetet börjar?
Jag vet inte om det är bara jag som fundera på detta, självklart respektera jag detta när det väl bedrivs verksamhet på platsen. Men borde det inte för allas trevnad vara som så att när man väl sätter upp skyddsräcken med mera så ska det arbetas så att projektet når sitt slut fortast möjligt. Detta för att minska risken för köbildning och irritationsmoment. Borde detta kanske vara med i anbudsförfrågan.,,,hm men vad vet jag.

Då kanske ni undrar varför jag har döpt bloggen som jag har gjort?
Det undrar jag med, vill dock meddela att skavsåren är under kontroll.
Med min minimala skäggväxt gör att om jag ska mäkta med en skäggstubb likt de som de coola söderhipster grabbarna har så behöver jag odlar drygt en femton år till. Men det har jag tid med.
Livet det leker, tävling på G samt lägenhetsrenovering i full fart mer om det i ett annat inlägg.

Frid