Improvisera

Idag hade jag planerat in två pass, ett lugnt cykelpass och ett simpass.
Tog och kittade cykeln och gav mig iväg, märkte att den där goda känslan av att ha grymt tryck i benen inte ville infinna sig riktigt.

Men det gjorde inget, fint väder på fina vägar där jag cyklat ett antal mil förut. Lustigt att man nästan kommer ihåg vart enda litet krön även om man inte har varit där på länge.
Efter nästan 4.5mil så kom jag fram till Olofström, byn där jag är uppväxt. Här höll jag på att krocka med en tjej på cykelbanan. Trafikkaoset finns inte bara i Stockholm, dock beror det nog på olika saker.

Cyklade upp till farsans jobb och hämtade Lollos bil. Sen blev det lunch hemma hos mor som gjort revben, alltid gott med mammas mat.

Eftermiddagen skulle jag simma hade jag tänkt, när jag väl kom till simhallen så visade sig att de redan hade stängt klockan 14. Då undrar jag givetvis, de flesta som har pengar som vill simma brukar jobba.

De som jobbar brukar göra det mellan 7-16. Hur tänker man då om man stänger sin verksamhet klockan 14? aja nödplan ett vilka alternativa simhallar finns det? Svar inga efter ett irriterat telefonsamtal till Lollo så visade sig att det går inte simma i bassäng i hela västra Blekinge. Härligt bra tänkt, inte för att Blekinge är jättestort men ändå, hallå!

Blev istället nödplan 2 styrketräning på det lokala gymmet, blev till att kitta upp sig med skor, shorts och tröja, och jag som behöver mer träningskläder.

Malde på med lite benstyrka och bål övningar, efter det har det blivit kvalitetstid med farsan, aldrig fel och jag märker att de man hälsar på nu när man är nere. Uppskattar besöket och det klart nästa gång kanske inte blir först framåt jul.

Jag nämnde tidigare att jag höll på att köra in i en annan helt levande människa.
Det var så att jag tänkte att jag inte skulle få några arga bilister efter mig, så jag trampar upp på cykel/gångbanan. Denna är ganska bred så då tänkte jag att ok går att ligga på en del ändå.

Efter ett tag så ser jag en tjej med gamnacke och blicken ner i mobilen som de flesta andra. Jag hojtar då till eftersom jag kommer i ganska hög fart, lägger mig till vänster för att passera. Tror ni inte att tjejen först blir förbannad och svär åt mig sen tar den mindre begåvade människan ett steg till vänster.

Detta medför en panik inbromsning utan dess like, och med lite tur så gick jag inte över styret.
Som tur väl var så skadades varken hon eller jag, men är det mer intressant med mobilen än vad man själv kan hamna i för trubbbel nja då kanske det är dags att tänka om.

Jag kommer ihåg när jag var liten, dels så kunde man bara ringa på hos kompisen eller så avtalade man en plats och tid. Vi har alltså skapat oss ett behov av att dels alltid vara nårbar, alltid kunna nå andra.

Tänker man efter så har vi byggt upp ett samhälle av skapat behov, och som dessutom är extremt sårbart. Vill knappt tänka tanken vad som händer om elen försvann i en vecka i Stockholm.
Allt var inte bättre förr, men mycket skulle nog varit bättre om utvecklingen gått lite långsammare.
Och här sitter jag och bloggar på en trådlös laptop uppkopplad via WiFi hm det gäller att anpassa sig.

Frid!

Disciplin, problem och tonårsdrömmar

Alla har vi våra problem, hur vi brottas och tas med våra inre demoner kan skilja markant.
För mig har motion och träning varit en välbehövlig ventil i vardagsstressen, under senare år har detta ersatts av en ganska disciplinerad träning där ventilerna har ersatts med rutiner. Kan känna en njutning när det brinner i benen, under ett cykelpass i någon uppförsbacke. När man omvandlar sin frustration mot ren energi som ska ut i någon form utav arbete på cykeln eller löpintervall.

Den drivkraft och irritation som jag upplever efter ett missat pass, kan lätt omvandlas tillbaka till frustration vilket resultera i sura miner både från mig och till slut även personer  i min omgivning.
Finns otaliga sätt att få utlopp och frigöra denna energi. Jag misstänker att det suget jag upplever är likt det en missbrukare känner, dock i en moderatare form.


En händelserik helg passerat, många har kört sitt första triathlon i Stockholm.
Andra har bara kollat på, jag tillhör den senare kategorin. Kan inte sluta att tänka på när man kollar på diverse idrottstävlingar på tv, så får man inte helt korrekt uppfattning om hur snabbt det egentligen går.

Ta till exempel Stockholm marathon, oftast så följer man tätgruppen. När man tänker efter så snittar de runt 20km/h och då springer dom, en hel del har svårt att snittade den hastigheten med cykel på samma sträcka. När man ser eliten köra ITU Stockholm så kan man bara ana hur mycket tid dessa triathleter lägger ner på träning, som resulterar i en fart en annan bara kan drömma om. Tänk även vilken självdisciplin de måste ha för att köra stenhård träning dag in dag ut, vecka in vecka ut, år efter år.

När jag sitter här och skriver så har motivationen i och för sig för varit på topp att dra igång träningen. Dock har inte disciplinen funnits där, och vissa pass har bytts mot tid i soffan eller sängen.


Nu får det dock vara slut på detta dags att ta tag i det här, ska ju springa lidingöloppet om ett par veckor, och flera starka träningskompisar och vänner ska köra Ö till Ö.
Nu kan jag inget annat än längta ut på cykeln för ett harmonipass eller varför inte simma OW (open water) med ett par goda vänner eller intervaller med det bästa Spif/Running Sweden gänget.



Kan heller inte sluta att tänka på alla dessa semiproffs/motionärer som även de lägger ner ett antal timmar i veckan på träning, och uppnår grymma resultat. Hur skev är inte idrottsvärlden när hockeyspelare i division 1 kan lyfta en lön på 20-30 tusen i jämförelse mot idrottskvinnor och män som tävlar på en betydligt högre nivå och plöjer ner betydligt mer tränings timmar än allsvenska en fotbollsspelare. Som på sin höjd får klubbkläder, kanske cykelsponsring och någon timme av sin arbetsgivare.


Nu till en liten reflektion över en av helgens bravader. I Lördags åt jag, min bättre hälft och hennes syster samt hennes sambo middag. Efter måltiden tänkte vi runda av kvällen på en lokal krog/nattklubb innan hemfärd. Ska tillägga att sena kvällar på puben är lika sällsynt som isbjörnar på Gotland.

Vilket fall som helst efter bara några minuter så minns jag själv hur det var för en ca 10 år sen.
Man tog de första stapplande stegen in i vuxen/krogvärlden med en självbild som den största alfahanen i flocken. På jakt, alltid jakt dock alltid resulterande i kebabkön med en beställning på extra allt.

Man kunde liksom känna förväntningarna i luften. Jag finner det ganska intressant/roande att iakttar personer och hur deras beteende förändras i grupp, samt hur de sakta blir lite osäkrare ensamma.
Alla dessa drömmar om att hitta sin rätta, som slås sönder i en fylla och ångest.

Tänk om man kunde vara arton år igen, och få chansen att bättra på en framtida triathlonkarriär.
Tackar även att man endast deltog som observant under kvällens festligheter.

Frid!

Vila

Kan man få för mycket vila? Försökte springa ett lugnt pass för någon dag sen.
Märkte ganska omgående att benen inte ville springa, nu känner jag bara att jag behöver aktivera mig på något sätt, då energinivån är på topp. Detta tack vare bra mat och mycket vila.

Nu när man vilar från träning så får man en del tid över till annat, bland annat så har jag upptäckt hur mycket smörja de visar på tv. Men en ljusglimt idag var sändningen från ITU tävlingen från Stockholm.

Hade vi varit i Stockholm så hade jag varit med som funktionär. När man själv inte deltar så brukar jag ställa upp som funktionär. Dessa alla volontärer som gör alla tävlingar till en grym upplevelse för just dig, kan man nog aldrig tacka för mycket.

Tänkte ge mig på ett litet cykelpass i morgon vi får väl se hur det går med den saken.
Nu blir det lite fotboll och middag med min bättre hälft och hennes syster.

Frid!