Jag skulle ljuga som jag säger att jag inte är intresserad av prylar. Det kan vara allt från cyklar till elektronik. Det är ju alltid roligt med nya saker.
Jag missunnar inte de som lägger väldigt mycket pengar på saker, man ska ju skapa så bra förutsättningar som möjligt för en själv. Jag vet inte om detta är någon form av Stockholms syndrom.
Är man i fjällen så kan man ge sig tusan på att det finns de med sprillans nytt kit, och det är väl inte fel. Dock kan det bli lite komiskt när materialet inte är begränsningen utan när utövaren kanske inte lever upp till materialet.
Jag är väl medveten om att jag själv bland annat, är långt ifrån att kunna nyttja mina prylar till den gräns där prylen har sin största potential och bästa egenskaper.
Cykling är en stor del av triathlon och även jag lägger tid på cykling. Denna sport är nästan grotesk när det kommer till prylar och jakt på gram. Cykling är även den sport som jag upplever de största kontrasterna. Där vissa prestera placeringar längre ned i resultatlistorna med proffsmaterial och tack vet jag de som prestera grymma resultat med lite sämre material.
Det är ju alltid en liten kittlande tanke, hur snabbt hade dessa hjältar varit med likvärdig material som de lite längre ned i listorna?
Det jag tycker är så roligt är när man får uppleva ett uppväckande hos de med förutfattade bedömningar grundade på vad med motionären i fråga har för material.
När jag själv blir avhängd av de som sitter på gamla stålhästar, ja då tänker jag för mig själv. Vad har jag gjort för fel, för tydligen så är det motorn som är det viktiga och inte mina sprillans nya högprofils hjul.
En förebild och en person som gång på gång visar att det är benen som räknas är Mattias!
Förutom en tät och fylligt dekorerad haka så har karln ett jefla huvud där det kvittar ifall han sitter på en kolfiber häst eller en gammal hederlig stålpålle. Han är snabb på vilket som, all heder till dig!
Måste även lyfta fram två eldsjälar som jag har fått äran att lära känna lite. Mattias i KSK triathlon, du får inte varva mig i kalmar. Samt Tomas i Spif Triathlon, jag är grymt imponerad över hur du får ihop livspusslet med två busfrön, nybyggt hus kan ju knappt tro att du jobbar!
Så det är väl bara att dras med i köphetsen och kolla på en ny cykel för att träna, det behövs väl inte.
Abropå köphets så hoppas vi på att den kommer till oss, då vi ska sälja vår lägenhet så komsi komsi och buda!
Frid!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar