Försenad

För er som känner mig, ni vet att jag har en ganska hög toleranströskel när det kommer till frågor och ämnen som berör min etniska bakgrund. För er som inte vet så är jag adopterad från Sydkorea. Jag är uppvuxen i ett normalt "svenskt" hem i en liten ort i Blekinge och jag kom till Sverige endast blott 6 månader gammal.

Idag hände det något som fick mig att reagera på ett sätt som de flesta aldrig har sett mig.
Idag fick det helt enkelt vara nog.

Där vi bor så finns det en fin promenadbrygga som leder till vinterviken, här råder det cykelförbud.
Det finns skyltar som påvisar förbudet och de syns tydligt (de går inte att missa).
Jag brukar tyvärr bryta mot detta förbud och cykla dock med stor hänsyn till de som vistas på bryggan, men det händer även då och då att även jag kliver av cykeln för att leda den när jag är på bryggan.

Idag så är det inte något onormalt, jag skulle iväg och cykla med en klubbkompis. Så jag tar vägen som går via denna brygga. Precis när jag ska cykla på bryggan så möter jag två andra cyklister cyklandes på bryggan. Precis efter går ett par, vi kan kalla de för X och Y.
jag bereder väg åt de och cyklar åt sidan.  Jag hör sedan hur X påtalar att det är cykelförbud på bryggan vilket är ok dock så avslutar X meningen med att kalla mig idiot.
Jag kliver av cykeln omedelbart för visa att jag kommer att leda cykeln vidare på bryggan.
Dock kan jag inte hålla mig och svara X med att jag tycker att det var onödigt att kalla mig idiot.
Detta är något som får X att bli ännu mer upprörd och att X hotar med att ta upp kameran och fotografera mig för att sedan anmäla mig till polisen. Jag svara med att jag fortfarande tycker att det var onödigt att kalla en för X helt okänd person för idiot.

Detta svar tolereras inte av X utan svara med att jag borde ta och slänga mig i sjön för att sedan skickas tillbaka till mitt hemland!

Det är nu som jag börjar få nog och från att ha stillsamt ifrågasatt X sätt att utrycka sig så tar jag ett antal steg på våldstrappan och höjer min röst med en ganska aggressiv ton.
Diskussionen fortsätter nu på en inslagen väg, där X på ett ganska dömande sätt förklara för mig att det är så det fungera i detta land. Där jag som utlänning som föredra att handla stulet gods istället för i en affär inte förstår problemet.

Jag försvara inte mig själv och förklara att i sak har de helt rätt, men för att stilla mitt samvete så hänvisar jag till dagens samhälle och dess slappa inställning till att följa lagar och förordningar.
Jag tar upp ett exempel i trafiken där jag ser dagligen när medtrafikanter inte använder köranvisningssignal (blinkers) när de ska svänga i en korsning, byta fil eller köra ur en cirkulationsplats. Detta är icke relevant enligt både mig själv och X.

Men ska man bete sig som kvarterspolis får man dra alla under samma kam, detta görs inte under hela samtalet. Då ett antal personer passera med cykel och där majoriteten sitter på och cyklar.
Detta påtalas dock inte av varken X eller Y

Det passera även ett antal hundägare med lösgående hundar vilket jag påpekar. Där jag hävdar att jag har bättre kontroll på min cykel än vad vissa har på sina hundar. Ska jag vara ärlig så tror jag att det är fler som är hundrädda än de som är rädda för en cyklist som cyklar långsammare än vad man själv promenera. Detta är heller inte relevant.

Tillbaka till X sätt att uttrycka sig så börjar X att försöka hitta argument för att "rättfärdiga" sitt ordval och sätt att uttrycka sig, likväl med att jag försöker hitta argument för att mildra och rena mitt samvete det slutar med citat: "Sverige är ett rasistiskt land, så är det bara"
Nu har samtalet lugnat ner sig och X samt Y inser nu att mitt "nysvenska" språk är en dialektal missbildning i form av blekingska. Helt plötsligt går det att diskutera med tjuvhandlar´n.

Efter att har ordb-jsat i 45 minuter inser jag att jag kommer bli sen till avtalad tid med min klubbkompis. Förlåt Martin att du fick vänta, fast det är ju inte ovanligt när det gäller mig.

Hur gick träningen då?  Jo vi cyklande en del av fornstigen på Lovön. Vilket bjöd på bitvis väldigt blött terräng, högpuls och endorfiner så här i efterhand.

Nu har jag fått skriva av mig och jag hoppas att ni har fått en liten inblick i att hur det är att se icke svensk ut, ska tillägga att jag även tydligen är kampsportsexpert på grund av mitt "j-vla asiatiska påbrå" allt enligt X så haaiiyaa på det!

Frid!

Trötter

Nu får det vara nog, jag gillar vintersport. Åker gärna utför och på längd, sitter och glo på vinterstudion gör jag med.

Men när man mentalt har ställt om från vinter till sommar, bara för att det har varit ett par fina dager.
Så är det enormt tungt att vakna upp till en temperatur runt nollan och svinkall vind. Ja då blir i alla fall jag trött på vintern.

Den groende motivationen som var under tillväxt och längtan att bara kunna sticka ut och cykla i enbart cykelbyxor och kortärmat. Likväl att genomföra sina löppass i shorts och linne försvann lika snabbt som vinden (och HV71 från slutspelet) genom ett brutalt uppvaknande genom att man lämpligen skulle ha vinterjacka på sig på väg till jobbet.

Man kan vara trött på många sätt, just nu är jag trött och inte enbart på det kalla vädret.
Mina små kycklingben och klenkroppen är sliten. Förutom jobbet så roddar jag för fullt med banken, mäklare fram och tillbaka. När man sedan ska smälla på med en del träning så blir det lite för mycket.

Tillsammans med att jag inte kände för att springa hem från jobbet som planerat, på grund av ovannämnda väderomslag. Så tog jag helt enkelt vila idag.

Det finns en del kloka människor, som bland annat påtalat vikten med att ha ett syfte med allt man gör. För att jag ska kunna fortsätta att utvecklas så måste jag tror på det jag gör. Syftet med dagens planerade pass var att bygga kontinuitet, mängd och viss teknik.

Men för att kunna bibehålla glädje, fokus och motivation uppe så tog jag helt enkelt beslutet att vila idag. Man skulle kunna tro att jag är vek, bekväm och inte mentalt stark att genomföra de pass jag har planerat. Men jag ser det som om jag är mentalt stark att välja inte genomföra de pass jag planerat. Detta tror jag på, och jag hoppas och tror att jag med denna vilodag kan komma tillbaka och köra nästa pass med lite bättre kvalitet än vad jag hade gjort om jag inte hade vilat idag.

Så ge mig gött väder, starka nyrakade cykelben, och ett skägg som får tomtens ansiktsbeklädnad så ut som en futtig moppemusse. Så ska jag vila mig i form tills nästa pass!

Några andra som är värd lite vila nu är de grymma tjejerna i team Spif offroad som har kommit i mål i den tolfte upplagan av Cape epic grattis Britta och Sandra ni är grymma!

Efter ca 74mil och 16000 höjdmetrar så har dessa tjejer inspirerat mig så pass, att jag själv om än dock på landsväg ska köra en flerdagars. Men det tar vi någon annan gång.

Frid!

Förebilder och köphets

Jag skulle ljuga som jag säger att jag inte är intresserad av prylar. Det kan vara allt från cyklar till elektronik. Det är ju alltid roligt med nya saker.

Jag missunnar inte de som lägger väldigt mycket pengar på saker, man ska ju skapa så bra förutsättningar som möjligt för en själv. Jag vet inte om detta är någon form av Stockholms syndrom.
Är man i fjällen så kan man ge sig tusan på att det finns de med sprillans nytt kit, och det är väl inte fel. Dock kan det bli lite komiskt när materialet inte är begränsningen utan när utövaren kanske inte lever upp till materialet.

Jag är väl medveten om att jag själv bland annat, är långt ifrån att kunna nyttja mina prylar till den gräns där prylen har sin största potential och bästa egenskaper.

Cykling är en stor del av triathlon och även jag lägger tid på cykling. Denna sport är nästan grotesk när det kommer till prylar och jakt på gram. Cykling är även den sport som jag upplever de största kontrasterna. Där vissa prestera placeringar längre ned i resultatlistorna med proffsmaterial och tack vet jag de som prestera grymma resultat med lite sämre material.

Det är ju alltid en liten kittlande tanke, hur snabbt hade dessa hjältar varit med likvärdig material som de lite längre ned i listorna?

Det jag tycker är så roligt är när man får uppleva ett uppväckande hos de med förutfattade bedömningar grundade på vad med motionären i fråga har för material.
När jag själv blir avhängd av de som sitter på gamla stålhästar, ja då tänker jag för mig själv. Vad har jag gjort för fel, för tydligen så är det motorn som är det viktiga och inte mina sprillans nya högprofils hjul.

En förebild och en person som gång på gång visar att det är benen som räknas är Mattias!
Förutom en tät och fylligt dekorerad haka så har karln ett jefla huvud där det kvittar ifall han sitter på en kolfiber häst eller en gammal hederlig stålpålle. Han är snabb på vilket som, all heder till dig!

Måste även lyfta fram två eldsjälar som jag har fått äran att lära känna lite. Mattias i KSK triathlon, du får inte varva mig i kalmar. Samt Tomas i Spif Triathlon, jag är grymt imponerad över hur du får ihop livspusslet med två busfrön, nybyggt hus kan ju knappt tro att du jobbar!

Så det är väl bara att dras med i köphetsen och kolla på en ny cykel för att träna, det behövs väl inte.
Abropå köphets så hoppas vi på att den kommer till oss, då vi ska sälja vår lägenhet så komsi komsi och buda!


Frid!