Radioskugga och kli på hakan.

Det har gått ett tag sen jag skrev något här på bloggen. Har inget att skylla på men det har bara inte blivit av. Nu är jag inne på femte och sista veckan här i Frankrike, ska bli skönt att komma hem till Sverige.

Dock önskar jag att vädret följer med hem, med 25++grader idag så ska man verkligen inte klaga. Som jag har förstått det så är det fint höstväder hemma som gäller. Dock är jag en sån som bara gillar sommar eller vinter inget i mellan tjafs.

Tyvärr så har jag inte haft någon cykel här nere, vilket har bjudit in till en del löpning. Tog mig en lite lättare löprunda tidigare i kväll. Tunga ben och varmt som bara den, kan beror att på jag inte har haft den där riktiga träningsdisciplinen. Men snart kommer jag hem och förhoppningsvis kan jag komma tillbaka in i vissa rutiner, ska bli skönt att börja cykla igen.

Min bättre hälft ogillar skarpt mina tappra försök att odla fram någon form utav skägg. Helgen som gått så var hon på ett välkommet besök här nere. En hel del mys men också en del utflykter hanns med. För att vara till lags så åkte rakapparaten fram. Nu ett par dagar efter så börjar det klia så gott om hakan, nu får det bli ett allvarligt försök, vilket betyder ingen rakning på ett bra tag! få se hur det mottas hemma...

Frid!

Girighet och kycklingben

Jaha då var man tillbaka i Aix efter en snabbhelg hemma i Sverige. För er som missat det så har det varit löparfest på Lidingö under helgen. Då både jag och min bättre hälft skulle springa under helgen så har jag inte hunnit med så mycket mer än det.

Vädret var enligt mig kanon och banan var fin. Det finns inga bortförklaringar man är inte bättre än vad man presterar. Men här kommer ett försök ändå:
1. Det är sent på säsongen.
2. Detta var ett impulslopp som jag inte har prioriterat.
3. Med en icke helt optimal uppladdning med fem timmar på resande fot kvällen innan, så fanns inte den riktiga taggningen där.

Sen tappade jag humöret på väg till Lidingö. Så läs nu alla föreningar som arrangerar alla roliga tävlingar.
1. Väx i den takten som ni själva klara av att hanterar.
2. Blir inte giriga, visst klirrade fint i föreningskassan, men om kvaliteten sjunker så blir det kanske inte så mycket klirr nästa år.
3. Se till att inte bara er del av arrangörmanget fungera, vet ni om att det finns begränsningar i till exempel möjligheten att ta sig till och från ert fantastiska race. Fundera ut alternativa transport möjligheter.
4. Om inget av ovanstående kan hanteras, se till att informera om ovanstående brister på plats.
5. Hur svårt kan det vara att beställa ett antal extra bajamajor, ska man behöva vara på plats 2.5h före start bara för att få möjligheten till att kunna klämma en j-vel ifred?

Sen har ju allt bara exploderat, första gången jag sprang Lidingöloppet var 2010. Då stod bussar och väntade på oss i Ropsten, och det var nästen fler representanter från MTR, SL och funktionärer på stationen än löpare.

Men nog med bitterhet, hur gick det då? Ja GICK gjorde det, då kycklingbenen gav upp efter 24km. Fram tills dess kändes allt bra hade en kanonrygg från start tills 24km. Sen kom krampkänningarna och mitt klena psyke gav upp, dock gav jag mig fan på att jag inte skulle behöva gå i Abborrebacken, vilket jag klarade. Så efter 2:43:00 så var jag i mål. Sen var det bara att pressa sig in på bussen tillbaka hem.

Vissa hade lite mer på spel och med det sagt så vill jag gratulera Carl-Fredrik till sin första klassiker, nu väntar jag spänt på när den första IM kommer.

På söndagen var det Lollos tur att springa, tyvärr var jag inte på plats utan på väg till Arlanda. Men det gick bra och hon sprang enligt rykten med lätta steg in i mål på 56min. Så nu har hon gjort halva tjejklassikern, du är så grym. Dags att börja tro på dig själv, då du är så mycket bättre än vad du tror!

Nej ska strecha jag har varit ute på en tung lugn postrace löprunda, skönt att springa i linne och shorts på kvällen i 20 graders värme. Hörde det var höst hemma.

Frid!